Kyla
Sista tåget har gått
väntsalen har stängt
natten bär kyla
och föder samvetskval
kläderna är fuktiga
av dis och dimma
att vistas i utanförskap
ett påtvingat val
Ljus tänder skymningen
över ödslig perrong
rimfrost täcker marken
kylan tränger sig på
sömn under blåfrusen vy
är inte försvarbar
den som passerar förbi
kan inte det förstå
Dåren i stadens centrum
utslängd på öppen gata
värmen i trappuppgången
kanske en annan gång
avsaknad av barmhärtighet
den rike mannens oförstånd
kylan från frostig vy
känns enträgen och lång
Sent ska galningen vakna
ur en sista gryning
kravlar sig gör censuren
och tiger som en mur
kylan är beständig
men tvivlet reser mod
välståndets konstnärer
gör galler till sin bur
(Copyright © ULJO)