Minns nätter
då jag tassade hem barfota
efter några glas
och mängder av ord på ett papper,
i luften

morgonen efter när jag vaknade i ett virrvarr
och hela dagen liksom hade gått
den totala förvirringen
för att rota fram vad som sagts igår

Mina dagar nu, är så långt bort från allt det där.
Men ändå känner jag igen mig.
Det pickande hjärtat, stressen, tovorna i håret över kudden.
Numera stannar de över dagen.

Det händer att jag glömmer att sätta på mig skorna.
Eller att jag inte hinner.
Att jag prioriterar annorlunda.

Tiden går så mycket snabbare nu.