Med mina nakna fötter går 
jag omkring på ruinerna 
Balanserar för att inte vingla 
till och ramla ner mot marken 

Solen jagar bort skuggorna 
och det höga gräset ligger 
Vinden tar tag i mitt hår och 
jag letar desperat vidare 

Letar efter något levande 
bland allt det som är dött 
Frågar mig själv hur jag 
kunde hamna här uppe 

Känner något svagt som 
pulserar under mina fötter 
Böjer mig ner och ser något 
som slår svagt, så svagt 

Lägger två fingrar mot min 
bara hals, känner inget alls 
Förstår vad jag har funnit 
bland de kalla ruinerna 

Mitt hjärta ligger där så 
fint inlindat i en vacker sjal 
Sätter mig ner med hjärtat 
i mitt knä, så litet och skört 

En konstig känsla infinner 
sig i min svaga orörliga kropp 
Är inte van vid att känna 
längre, men förstår plötsligt 

Att hoppet börjar komma tillbaka..