Jag vill sträcka ut min hand

För att fånga din bräckliga kropp

Ge den trygghet och värme om så

Bara för ett kort ögonblick frid

Stänga kylan ute med en värmande kram

Men det är så otroligt svårt att nå 

Fram till den rädda lilla flickan där bakom

Hon som sitter i mörkret och gråter

Tårar som aldrig får synas och höras

Väl dolda bakom en tuff och sårande attityd

Ser jag rädslan för att bli lämnad ensam 

Klamra sig fast i dina mörka ögonspeglar

När du gör allt för att visa dig ”duktig”

Kanske är det just för att jag verkligen ser

Hur liten och rädd du innerst inne är som

Du försöker bevisa motsatsen för mig 

Men jag kan inte avvisa dig trots sårande ord

För jag har sett din rädsla och dina ogråtna tårar

Hos den lilla ensamma rädda flickan i din själ

Jag har sett hennes bedjande blick om hjälp

Bakom den hårda mur du byggt upp med hat

Men som jag tror är så bräcklig att den skulle

Krossas och all instängd gråt skulle komma ut

Om jag verkligen vågade ge dig den kram din själ behöver