Jag klarade mig med livet i behåll än en gång då mitt vårdtestaments beslut inte gick ut. I detta läge förstod jag att jag lever i elfte timmen och att härifrån framåt vill jag göra allt vad jag anser vara bra!
Levnadskonstnären har känsla av välbehag, då det värsta, vistelse i sjukhus, är bakom. Till min större överraskning fick jag även upptäcka att efter en för lång paus har vi, min dotter och jag vår dialog tillbaka, en förkrossande period, ’stumskola’ är över. Ingen brytning, men vapenstillestånd!
Juli har börjat på gott humör. Skyarna är höga och blåa, moln endast tunna, vita strimmor. Jag sitter i min dotters trädgård på länge. Frånvaron har varit ansträngande. Jag tycker om att se hennes välskötta trädgård. Jag ser mig själv i denna idé. Sibiriska ärtbuskagen, som kantar trädgården, vajar i sommarvind i kapp med sockerärts baljor!
Jag blir hungrig då jag tänker på släpärtsfester i mitt barndomshem i augusti då pappa kokade en stor kittel av dessa läckra släpärter som åts med skirat smör!
Eetu , min spaniel och Donna min dotters vovve, gamla kompisar redan sedan årtiondens tid snusar varandra. De talade inte, men jag vet att de signalerar varandra med gester eller utan men på ett för endast dem egenartat sätt!
Jag är hela tiden medveten att mina levnadsdagar minskar dock varje dag. Livet är begränsat. Vår död är oss vår födelsegåva! Men idag vill jag inte tänka på det mera.
Nu vill jag sova. Ibland är det alldeles härligt att få sova. Eetu sover bredvid mig. Jag tittar på ofta min sovande spaniel. En i lugn sovande vovve är vacker, den är då och då så hjärtskärande vacker . Jag vill tro att han har allt bra och han är lycklig och nöjd. Jag vet att han har ett gott hem, då han ser tillitsfull ut. Hos mig har ingen någonsin behandlat honom illa eller klatschat till. Jag kunde gråta om jag möter sådana grymma hussar!
Nu vill jag tacka för en frisk dag. Jag vill pyssla om, äta inom rimlighetens gränser, vad jag tycker om, jag kunde även tilllåta mig att ta en bit choklad.
Min bil, Skoda Octavia, är genom min kusins Jukkas förtjänst månsidigare än vad skulle ha varit mina egna drömmar om bilens karaktärsdrag. Min bil går och lyder mig som en tanke! Bilen är mig numera nödvändig. Jag är beroende av den. I min ålder många jag ink. är så klumpiga, sjuka, tafatta att man inte har styrka nog att klara alla dagens plikter utan bil. Ålderns medförda bekymmer förorsakar mycket hjälplöshet som kan ännu överkommas med bilbruk.
Köket är mig ett viktigt, glädjes ställe. Köket är äventyr, det är även en sorts laboratorium. Jag tycker inte om att koka för komplicerade måltider. Jag tycker mest och bäst om husmanskost. Jag tycker om fisk, medelhavskök, ost, grytor. Värdens härligaste knöl är potatis. Bland efterrätter uppskattar jag frukt och bär.
Fotona är en gåva. Vad skulle vara kvar av mina minnen utan mina foton.
Min sorg är ensamhet dit min käras insjuknande förvisade mig. Detta tillstånd tycks vara av obotligt art efter att ha levt tillsammans under fem långa decennier.

© Heikki Hellman 2016-07-12