Jag förstår verkligen idén med
att ha en herrklubb
på det viset att en medlem där visserligen syns
vara omgiven av enkla själar
som ägnar sig uteslutande åt sig själv'a
och ens egna enkla nöjen

som på intet vis inkluderar andra människor
bara att den enkla service
som ingår i form av en tidning,
ett glas eller två
samt någon sorts möjligt intag av tobaksvaror
om så skulle ses vara som av nöden.

Att inte i tid och otid
behöva ägna sig åt att roa
eller underhålla andra
måste vara en sådan där lyx
att ägna sig åt
i sin solida kroppshydda och att vara solo
bland likar,
måste ju bara vara underbart.

Att möjligen få sin tysta tid
avbruten blott av ett då och då utbrutet
stilla rassel,
höra någon dödlig andas
eller i övrigt så som biblioteken
en gång i tiden var tänkta,

som ett slags tysta oaser, visserligen fulla av böcker
men ändå få
som ägnade sig åt värdefull
tid och plats
med att läsa dem också.