(ur Politism 21.2 2016 )


"Det är faktiskt samhällets fel att vi mår så dåligt
Det knyter sig i magen.
Du får kallsvettningar.
Känner en paralyserande rädsla för allt – för alla.
Ångesten.

De senaste tio åren har andelen unga med psykisk ohälsa tredubblats, en trend som saknar motsvarighet både i Danmark, Finland, Norge och jämförbara länder i västvärlden.

20-40 procent av befolkningen bedöms lida av någon form av psykisk ohälsa. Utöver ängslan, ångest och depression ökar nervositet, dåligt humör, koncentrationssvårigheter, dålig aptit, sömnbesvär och värk.

Statistiken och verkligheten är tydlig: att må dåligt har blivit en svensk folksjukdom.

Ändå pratar vi inte om det. Kanske skäms vi, kanske tänker vi att det är oss det är fel på. Alla andra verkar ju må så bra. Eller?

Det senaste decenniet har självmordsfrekvensen minskat bland alla åldersgrupper — utom bland personer under 25 år. Föreningen Barnens rätt i samhället, Bris, blir nerringda av barn och unga.

Så varför mår vi så dåligt? Och är det människan eller samhället som är sjukt?

För samtidigt som ohälsotalen blivit allt större har samhället förändrats i grunden. Sverige är nämligen det land i västvärlden där klassklyftorna — mätt som inkomster och förmögenheter — ökat som snabbast de 25 åren.

Att det sammanfaller med perioden där allt fler lever med ångest och depression är ingen slump.

Ett sjukt samhälle skapar sjuka människor".