Tystnaden skär som rakblad genom väntrummets kala väggar
Den skriker, kvider i tysta ångestkval
Tomma ögon stirrar genom hinnan av melankoli mot dörren i väntan på liv
Och luften står stilla
Här blir vi alla bländade av 60 wattsmörkret, och döva av klirret från nycklarna som ska ta oss genom plasten in till substanserna
Mot räddning