Kanske skulle vi ha somnat
rygg mot rygg
med en bro av sårade känslor
som skrynklor mellan oss på täcket.

Det där som vi skulle ha upptäckt
efter en stund
och då menar jag inte när glöden falnat
utan snarare då stjärnorna i ögonen
fallit en smula.

Vi hann inte dit.
Jag har aldrig undrat om du stryker dina lakan,
manglar dem eller låter dem hängtorka på balkongen.
Nej, jag har aldrig frågat, helt enkelt eftersom jag aldrig undrat.

På samma sätt
har jag heller aldrig funderat på
att vi skulle kunnat somna rygg mot rygg.

Du hann bara vara vacker.