Del I

Bert har bitit sig fast i hemmets lugna vrå under alltför många år. Han har skyggat för arbete, ansvar och har kort sagt under lång tid varit en ständig källa till irritation och oro för sina luttrade föräldrarna.
Karakteristika hos honom är att han har sällsynt svårt att lyssna och oftast inleder alla meningar med ordet ”jag”. Han läser inga böcker eller tar del av nyheter på teve eller i tidningar, däremot gillar han att spela olika spel på datorn och ingår i olika nätverk där han kan bli sittande dygn framför datorn för att kämpa och vinna fördelar i olika världar, den ena konstigare än den andra.
Hans allmänna egocentricitet har tränat upp en snarast kuslig förmåga att vända även rejäla eländen till sin egen fördel.

Vid 23 års ålder framlever han intill alldeles nyligen en vegeterande tillvaro i föräldrarnas lilla lägenhet på Gärdet. Han har inte riktigt sett någon anledning till att flytta hemifrån, eftersom servicen på stället i allt väsentligt liknar den man har anledning att förvänta sig på åtminstone ett fyrstjärnigt hotell. Föräldrarna har dock genom lock och pock, krav och ultimatum äntligen fått honom att i någon mån inse slaget förlorat, även om han inte riktigt har förstått allt prat om vikten av personlig utveckling genom att flytta till eget boende.
Efter en del förhandlande har han fått igenom sina krav på att föräldrarna ska stå för hyran och att han får med sig datorn, den gamla teven, soffan i hans rum och en slags städtjänst, där lilla mamma ska ta hand om städningen i den lilla lägenheten var fjortonde dag. Underförstått ingår även, i alla fall från Berts sida, att han ska bli aktivt understödd med fickpengar när a-kassan blir sen med betalningen. Den nya lägenheten ligger förhållandevis centralt i ett mindre hyreshus, och Bert har fått ett andrahandskontrakt på en tvåa med kokvrå som är på 22 kvadrat.

Bert flyttar in med hjälp av ett antal kompisar. Mamma servar med starköl och små minpajer med olika fyllning, som går åt som smör i nästan samma oroande takt som starkölen. Bert har inte så många prylar, så inflyttningen går ändå förhållandevis smidigt. Kompisarna bär in Berts grejor lite i taget och placerar dem efter mammas anvisningar, medan han själv ägnar sig åt att försöka få fart på teven.

Lördagen efter inflyttningen håller Bert en liten fest för sina kompisar. Det blir en bra fest, en sådan där bra som grannarna inte riktigt förmår uppskatta i samma utsträckning som Bert och han kompisar.

Festen spårar fullständigt ur. Åtminstone tycker grannarna det, men kanske inte Bert. I alla fall tycker inte han att det är hans fel.

Här följer ett antal skärvor ur Berts alldeles särskilt speciella liv. En del kanske vi känner igen oss själva eller andra i, annat är kanske mer svårsmält. 

                                                                           @