Hallå grannarna! Idag klockan tio ska jag på anställningsintervju på McDonald´s. Håll tummarna! Får jag jobbet blir det nog fest på lördag. Då kommer jag att bjuda på hamburgare. Ja, inte er alltså men mina kompisar.

                                                           *

Bert sitter på en stol utanför chefens kontor. Det lockiga håret är vattenkammat och han har lämnat nitarna på brallorna hemma. Han har väntat i fem minuter redan och har börjat förlora tålamodet.
En flicka med ljusa flätor och en piercing i ögonbrynet kommer springande och drar ut en stol, som hon ställer sig på. I skåpet bredvid Berts stol tar hon ut långa rör med pappmuggar. Bert tittar upp på henne underifrån.
- Hej, vad lång du är!
- Vadå lång? Hon stiger ned för stolen igen och sparkar till den, så att den åker iväg.
- Oj, nu blev du kortare!
- E du helt slut eller?
- Nä, jag kanske ska börja.
- Ska du jobba här?
- Vi får se, intervju med chefen i alla fall.
- Passa dig för Robert. Han är taskig. Särskilt mot nya.
- Taskig? Vad gör han då?
- Kör med folk, rena Gestapo.
Bert gäspar lite förstrött, nickar och ler. Så ser han namnskylten på flickans bröst, läser namnet.
- Frida...det är ju ett konamn?
- Konamn? Det är det inte alls det. Vad heter du då?
- Bert.
- Bert, vilket jävla namn. Låter som kräks ungefär. Har aldrig hört det ens.
- Nä, jag fick det bara för att farfar hette det. Men jag är helt normal ändå... De två möts i ett leende som övergår i ett fniss.

Precis då åker chefsdörren upp på vid gavel och en man i trettioårsåldern, med mörka byxor, vit skjorta och randig slips tittar ut.
- Bert Jonsson, är det du?
- Ja.
- Men kom in då! Robert visar med armen att Bert ska snabba på in. Bert lommar förbi honom och parkerar sig i besöksstolen, hasar ned med ryggen så att han sitter bekvämt tillbakalutad. Robert går runt skrivbordet och tar plats i sin kontorsstol, lägger händerna bakom nacken och börjar gunga. Ingen säger något på en halvminut, bara betraktar varandra. Det blir Bert som bryter tystnaden.
- Vill du verkligen ha den där slipsen eller måste du ha den när du jobbar?
- Varför frågar du det?
- Den är ju verkligen skitful. Du ser gubbig ut, trettio minst.
Robert stirrar på Bert. Medveten om att han bara har fyra månader kvar till trettiofyraårsdagen. Han för sen upp en hand och lossar på översta knappen. Drar lite i slipsen så den blir lite ledigare.
- Du, nu var det ett jobb vi skulle prata om, inte min slips, va?
- Nä, jag skiter i din slips. Det är ju bara larv, att du måste ha den i McDonald´s färger.
- Och varför tror du att du passar in att jobba här? Robert börjar återfå sin självklara attityd, betraktar sina naglar med stort intresse och tar upp en nagelfil från etuiet på skrivbordet. Bert fnissar till.
- Nagelfil? Är du bög? Robert lägger ned nagelfilen, lutar sig framåt.
- Och om så vore? Va?
- Ingenting. Undrade bara. Bögar brukar hålla på med sånt där. Själv biter jag på mina.
- Du, nu handlar det om hamburgare.
- Jag är säljare.
- Säljare?
- Ja, grovdisken och det där löjliga städet ute i lokalen är inget för mig. Sen har jag lite ont i ryggen, så steket och pommes fritten får andra ta hand om. Men säljet, där är jag oslagbar.
- Men vi har ju stationer, det roterar förstår du. Alla är på alla stationer.
- Jävla larv.
- Vadå?
- Ja men fan, på en bank har dom ju rådgivare, jurister och sen såna som sitter i kassan eller kundtjänst eller vad dom kallar det. Inte fan låter dom juristen sitta i kassan, då skulle man ju aldrig komma framåt i kön. Och sen kassören då, tänk dig om hon fixade bouppteckningen efter morsans faster. Tror du det skulle funka?
- Men här är det ju ett koncept fattar du väl, alla roterar. Skapar flexibilitet.
- Och du då, när stod du i grovdisken senast?
- Ja, men jag är ju chef!
- Var det inte alla på alla stationer du sa? Om du är ett undantag för att dina papper är så jävla viktiga, så kan du väl göra undantag för mig. Jag säljer som fan, tänk dig en familj som kommer och beställer Happy meal. Innan dom vet ordet av har jag försett dom med lökringar, kaffe och äppelpaj, plusmeny till folket och hela köret, jag ligger på plus 40 procent mot vad dom tänkte köpa när dom kom in. Är det inte försäljning det går ut på här inne?
- Men, men har du nån erfarenhet av försäljning?
- Är du helt pantad? Jag vet ju hur det är. Det är uträknat. Jag har ju sparat mig till din firma här. Jag kommer bli rena rama frälsaren.
- Ja, jag vet inte...
- När kan du börja hos mig?
- Hos dig? Men, det är ju du som ska börja hos mig?
- Du, vem betalar din lön? Kunderna som handlar här, eller hur? Du ska vara jävligt glad som får hit en kraft som mig. Vill du inte öka försäljningen eller hur vill du ha det? Jag krusar ingen. Jag har lite för mig tisdag och onsdag. Men jag kan börja på torsdag. Lönen snackar vi om då. Du gör mig inte besviken, eller hur? Har du några frågor?
- Frågor?
- Hör du illa eller nåt. Inga frågor, perfekt. Fint, då drar jag. Torsdag klockan tio, jag går inte upp före det. Vi ses då. Over and out!

                                                                  @