Du kom in i mitt liv med allt jag någonsin önskat. Du såg mig och vann mitt hjärta för att du kändes tryggare än allt annat jag upplevt. Du segrade när du lämnade mig, nu är jag bara ett minne blott.

Du var min soluppgång, min solnedgång, mitt månsken, mitt ljus, nu har du lämnat mig i mörkret som en kantstött docka utan själ.

Jag stöttade och stöttade, gjorde allt för att du skulle må bra, men när jag ville göra något för mig då gick du.

Jag fick aldrig skörda frukten jag sått.

Kvar ligger trasdockan du slängde bort.