Hon stod och väntade på tunnelbanan när han fick syn på henne. Hennes svarta stövlar påminde om mästerkattens. Med små kragar uppe vid knäna, grå byxor och sen en ljusbeige kappa med svarta ränder. Under kappan bar hon en svart stickad tröja och ett hängsmycke i silver runt halsen. Vid sin sida hade hon en mindre resväska på hjul och över axeln en grå Vuittonväska.

Det mörka håret var lite pageklippt och sminkningen omsorgsfullt lagd. Något hos henne fick honom att tänka på kvinnan i ”Den röda filmen” av Kieslowski. Det var bara den röda baskern som fattades. Han tittade i smyg på henne. Hon var så slående vacker att han inte kunde se mig mätt. Naglarna var klippta med rak kant och var alldeles glansiga. Hon var djupt försjunken i dagens Metro.

Det plingade till och tåget rusade in på stationen. Dörrarna gick upp med sitt pysljud och de tog plats. Han väntade avsiktligt ut henne så att hon gick på före honom, och satte sig sen på sätet mittemot henne för att kunna se mera. Han slog ett öga i sin Metro, men lyfte av och till blicken för att betrakta henne. Hon läste vidare i sin tidning precis som han.
Vid något tillfälle kom änden på tidningarna att beröra varandra. Han drog åt sig sin, precis som om han blivit generad. Hon lade ner tidningen i knäet, rotade runt i sin väska och fick upp ett nagellack från Face. Han kunde läsa texten ”wet look” på framsidan. Hon bättrade på ett lager på några av naglarna och tog sen upp en mörk läppenna. Drog några tag och knep sen ihop läpparna. Han stirrade som ett fån, glodde på hennes läppar så länge att hon till slut gav honom ett ögonkast. Han försvann genast ner med ansiktet i tidningen. Skulle ha gett en miljon för att bara luta sig framåt och ge henne en riktig tungkyss. Kanske även låta handen glida in under kappan för att få smeka hennes bröst. Han hade ju redan sett att de var vackert skulpterade där under den svarta tröjan.

Plötsligt ringde mobilen i hennes väska. Hon fick upp den och svarade. Rösten var mörk och hon talade stockholmsdialekt. Mannen intill henne drog huvudet försiktigt närmare.
- Ja, men hej!
- Nä…på tunnelbanan.
- Är du där redan?
- Vet inte. Kanske tio minuter.
- Då ses vi där.
- Du glömde väl inte det där pappret?
- Då är det registrerat och klart. Sen åker vi. Så skönt det ska bli. Tänk, fjorton dagars smekmånad på en vit sandstrand med sådant där turkost vatten.
- Ja, tycker jag med.
- Just det, som ett riktigt par.
- Älskar dig, Lisa. Puss, älskling. Chiao!

Mannen intill henne drog åt sig tidningen och gav henne en lång blick. När tåget stannade på T-centralen och de gick av knuffade han sig före henne vid utgången och väste ”jävla flata”, innan han gick åt sitt håll.

Hon vände sig om och stirrade långt efter honom.

                                                                 @