i stunder av självvald isolering

från världen, den stora, ödesdigra,

och den närmaste omvärlden,

från vänner, bekanta, tidningar,

i den idealiska tiden, idetiden,

då avstånd tas från bekymmer

och alla moment som försenar

den livsviktiga kampen med en själv,

att då erfara hur omvärlden reagerar,

vänner får spunk med ens osynlighet

och ingriper, envar på sitt sätt,

och plötsligt ser man sig själv med

andras ögon, blir varse mumifieringen

som inträtt i processen

Det finns en särskild glädje i

att bli upptäckt just där,

i det hemliga mörkret

under den grå filten

att inse, ju mer osynlig man gör sig,

desto mera sedd är man av dem

som inte bara kallar sig, utan är

ens vänner

2017-04-15  18:37