- Därför ber jag inte om ursäkt.
Slutade han med att säga. Precis som om det kunde ursäkta något. Bordet hade han vält över ända. Maten, besticken, ja allt, for sin väg. Gästerna skrämdes till att hals över huvud fly. Men musiken, som han tycktes ha som orsak till sitt som vanvettiga raseri, den spelade som förut. Blott på något längre nivå nu. Som även den känt sig uppbragd, sedan snöpligt kuvad och funnit för gott att lyda under den hand som fått den att låta något mindre. Kanske var det de höga rösterna och skratten, från festen i trädgården, som kunnat framkalla sådan vrede. Då vi vuxna, något senare räknade utskicken av inbjudningar, som vi bockat av från handskriven lista. Kunde vi ingenstans hitta något främmande namn. För oss framstod det hela som i ett förlorat ljus. Dock grannen senare förklarat, att de bara några dagar innan, skickat ut sina inbjudningar till sin fest. Och när han som inte blev bjuden till dem, måste ha hört hur kul ni hade det och 'råkat gå fel'. Att vi själva inte bjudit grannfamiljen berodde mest på att de aldrig bjudit oss. Därför ansåg vi det som oartigt att börja.