Redan medlem?
Logga in
Hamnavida mot men kanske till att samsas det stora sköna. Sakta närma okänt mot kan inuti väldigt löna.
Så vitt, min sång, må du stadigt löpa Med ratatosk mot alltet vill Det röda flödet från närmast hjärtat
Och det i att jag räcker till
Så lågt nu solen vandrar månen desto högre strävar Värmer gör mig nattens djup Och skället från fria rävar
Inuti men ut mot mot vetskapen i att vara Å moder skänk den friden till Vart steg mig ständigt måna
I stilla vilan föds på nytt allt som jag väntat på Att modigt röra vävens band Och den vägen gå.
Bunden vers
av
Yrre
Läst 196 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2017-08-11 22:44
|
Nästa text
Föregående Yrre
Senast publicerade
scilla Där som krig rår. av vinge given bli vitt utöver Rista ord/ur liv vaRat/porträtt sitT gro/porträtt Se alla |