Del fem

jul igen, då kommer tomten och talar om arrendet och menande klappar på axel besvär. Angela har ofta undrat samt väntat sig som svar från 'andra'. Precis som de skulle kunna sprida ljus över saken. Ofta vill de såväl ha som äta kakan. Ha mysteriet att tala om. Ha en teori om svaret. Men samtidigt vilja behålla mystiken i fenomenet. Det är väl det som är charmen. Att bara prata om ett möjligt svar, men behålla frågan som öppen. För tolkning och fundering. Litet som i en saga, låta det utspela sig en skog, en glänta. Vid en sjö och kanske längre bort ett samhälle. Men det kräktes en stark ond kraft att besegra. Ju äldre historiens berättare och åhörare blev. Dess större möjlig ondska, dess mer obegripligt mysterium. För de som hade barn att berätta om trollet för, blev ondskan mer påtaglig, gick att föreställa sig om också inte precis förstå. Det bästa med att bara slå ihjäl ett troll, även om det skall kosta på, det är att ett troll är just elakt och inget en blir kompis med. Nej, bara ta påken ellet stenen och så drämma till. Sedan kan en vända ryggen till och gå hem. Det tråkiga med att inte kunna leva i en saga, tyckte Angela, var att det inte fanns någon berättare som kunde göra henne trygg igen. När berättelsen och det onda trollet väl börjat härja med henne. Hon skulle vilja att det var som I en saga, komplett med en Björn, ett elakt troll och så en befriare hon sedan kunde leva 'lycklig' med, i alla sina dagar. Men, tänkte Angela, en Björn brukar ha ramar och det har även en vackert målad tavla. Är tavlan istället som ful och anskrämlig, vem vill bli räddad av en mer konstig konstnär? Det var en sak som Angela

Egensinnig fortsättning i del sex (av 4)