Någonstans i tiden. Som på flykt från något. Jag blev tillfrågad av någon som sedan svarade 'Va?' Fast han nog hörde, bara var som förlorad i egna tankar just då. Det var fröken Å, herr C och så jag. Plus en del för mig okända figurer, i som periferin. Det var nog sommar, dag och varm sensommar. Vi gick in i ett gammalt hotell med bara fyra lediga rum. Ingen stod i hallen. Där var ingen bakom disken. Allt var som övergivet för åratal sedan. Ändå bodde det människor där. Vi kom in i ett rum där någon verkade bo. Samtidigt kom minnen svävande av att vi ätit frukost nyss, någon annanstans och att jag hällt upp havregryn, kli och filmjölk i en tallrik åt herr C. Fast då jag just hällt upp en lätt portion, ändå svämmade innehållet nästan över sina bräddar. Just när jag hällt upp filmjölken, stod det en oöppnad påse vetemjöl i tallriken. Den lyfte jag bort och herr C slog sig ned för att äta. Först efter frukost gick vi in i hotellet och slogs av dess ålderdomliga och högst ofräscha interiör. Som om tiden stått stilla där sedan 1850 eller så. Allt var av gammalt trä och vi gick som sagt in i ett främmande rum, som i jakt på något. Fragment av några minnen av en antikaffär dök upp ur minnets vrår och gamla böcker som stod där, vittnade om gamla tiders författarskap. Fröken Å hävdade bestämt att var det någon som var världens och livets medelpunkt, så måste det definitivt vara hon. Hon sade det då och så något senare, något snarlikt samma visa igen. 'Som ett dragspel och gammal pepparkvarn'. Ett uttryck jag aldrig förstått mig på och vilket ibland dyker upp likt ett dunkelt minne av vad någon upprepade gånger sagt. Med visst eftertryck och pondus förvisso. Bara osäkert av vem, när och var. Vi kom som sagt in i någons rum, som jag fick för mig att någon måste ha lämnat för flera år sedan. Bara för att lämna högst tillfälligt och komma tillbaka senare samma dag troligen. Bara att den dagen nu verkade ligga några år bakåt i tidens varp. Vi befriade, med gemena krafter golvet från föremål, sopade det av någon outgrundlig anledning och jag doppade min långa borst i en stor burk fernissa och beströk golvets plankor med dess fina och Lena struktur. Vart de andra två tagit sin tillflykt visste jag inte. Men då jag målat in mig i ett hörn, fick jag syn på några borstar med kvardröjande strån i och antog att herrn som bodde där lämnat efter sig. Hår från huvudet fanns att åter finna där, samt säkert något yvigt skägg, yvigt förekommande vad det verkade. Varför någon skulle valt att borsta skägget, var inte en fråga jag valde att fundera över eller som prioritera. Minnen av att ha styrt stegen in i en affär av dystert slag, kom åter för mig. Som rester av minnen från några timmar tidigare. Där jag som sagt låtit ögonen vila sig mot några bokryggar. Inte precis ögonen dock, utan mera mina omkring mig så vårdslöst som kastade blickar. Dessa föll då på dessa som envisa ryggar av fina gamla böcker. Vill minnas att jag tog ut några och en av dem kom att slå upp en sida och läsa. Hur dessa rader kan ha lytt, det minns jag inte nu. Jag måtte ha tvingat mig att köpa några av dem dock, för i en av dem fanns en bild av några hus. Fröken Å och jag var rörande överens om att dessa var värda ett besök, om så bara se deras existens utifrån.
Då vi stod ännu i rummet, kom en gubbe in i rummet. Ja, jag säger gubbe. Eftersom jag inte visste just hur gamla vi själva vara, bara att jag utgått ifrån att vi inte någon av oss kan ha varit ännu tjugofem år fyllda. Själv såg han ut som stigen ur en film om just slutet av adertonhundratalet. Han hade någon sorts slitna och tunga kläder på slitna kläder på sig, gamla svarta stövlar av väl läder och en massa tovigt hår på huvudet och i ansiktet. Han verkade bli lika förvånad som vi själva. Något senare stod vi framför en del fallfärdiga ruckel till hus som dock verkade ha en uppsnofsad fasad. På en port satt ett meddelande. Jag och fröken Å gick fram och stakade oss igenom någon mer gammal form av svenska. Där saknades såväl ord som 'liksom', 'typ', 'tungt', 'fett' samt 'alltså' och där hittades istället 'skola', 'huru' och en del övrigt. I alla fall hade något fått för sig att ordentligt fått för sig att ordentligt piffa upp dem. Sedan tycks någon annan ha fått för sig att rejält riva dem, bara upphört med detta genomförande halvvägs. Ja sedan kom min väninna och väckte mig om morgonen, som om solen redan stod högt på himlens valv. Hon bor här just nu och i nästa månad. Ehuru hon är på väg att flytta här från denna stad 'stör och hägn'. Till någonstans mera 'norröver'. I närheten av... Bara jag är osäker just nu om det kan vara något till vänster om, eller något till höger om, en helt annan stad, jag besökt minst en gång förut. Bara att det måste ha varit, i en gammal och grå forntid.