Jag satt där ute som vanligt bara
och såg mig omkring och
inte hände där nånting...

Så hördes ett sus
var det ett vingslag
jag tittade upp...

Såg en fågel där uppe...
Den tappade nå´t...

Jag lutade mig bakåt...
Något föll ner i mitt knä...

Det var en kvist från en ros...
Ett kronblad från rosen var kvar...
Visset, det togs bort...

Bakom det lyste en knopp upp
den vackraste jag sett
jag gick in...

Den gjorde min dag
den gjorde mitt bord...
Den lyfter ju mig än
för den har ju blivit perenn!