Meddelande.
'Hör av mig då jag är färdig.
Även katastrofen får anstå'.

Det spelar liten roll vad personen gör,
äter, går på muggen, kör bil, spelar.
Är mitt uppe i något 'nödvändigt'.

Avbrott skapar då stress och den avbrutne
vill bara vifta bort det eller den som vill 'avbryta'.
Som att vifta bort en insekt från ansiktet.

Om hämnd.
Jaget kan förstå handlingen.
Men jaget kan även avstå från
att handla (hämnas) så själv.

'Jag har bröder'.
Som förklaring till
att män och kvinnor är olika.

Men dels som köns tillhörighet och dels som individer.

Föråldrad grundsyn.
Krockar med tanken på att vi alla är lika mycket värda.
Om en man begår ett brott, bör han ej undgå straff.
Om en kvinna begår ett brott
så är hon ett offer
för omständigheter utanför hennes kontroll.

Undantag för att begå brott kan göras för 'galenskap'.

Med den sortens 'skäl' eller 'ursäkt'.
Då går det väl att 'godkänna' vilket beteende som helst?

Personen som betedde sig 'klandervärt',
det beteendet beror på att
personen ifråga var under påverkan av olika slag.

När är i så fall en persons handlande
möjligt att se som 'straffbart'?
Envar kan väl alltid påstå sig vara
'utan ansvar' i stort sett jämt?
Eller yttra, som i förbigående
och 'utanför protokollet' känslan
'Det skiter väl jag i'.

Men problemet med missbruk
har inte med kvinnor eller män att göra.
Oavsett tillhörighet står alla människor under
i stort sett samma lagar, regler och principer.

Det är därför 'vem som helst'
kan vara offer, förövare eller båda delarna.

Bara om 'alla behandlas lika',
det går att göra något åt ett problem.
Så länge åtskillnad består,
då består också problem.

Vad du har på fötter
är det försett med halkskydd?