Hon klär sin mantel om axlar

stryker mjuktyg mot kinden med

ena handens tafatta rörelse.

Hon säger inga ord och knappt

kännbar går hon förbi. 

Jag har vidrört hennes panna med

mina läppar mjukt, jag har inte

bråttom. 

Jag vet ju att hon kommer tillbaka

Vintrar brukar ju göra så.