Nere på stan såg jag en kvinna i
blåklintsfärgad kappa komma
emot mig... Runt om halsen hade
hon en halsduk i regnbågens
färger. När kom närmre
såg jag att det var en före
detta granne som jag inte
hade sett på länge...

Så jag sa till henne, så roligt att
se dig igen, det var så länge sen sist...
Och du ser ut som den vackraste
dalkulla i kappan och den vackra
halsduken! Otroligt snyggt!
Den är ju pricken över i...

Tack sa hon, men hon härmar mig...
Mig, sa jag, inte har jag en så´n grann
kappa... Hon fortsatte, att jag klär mig
ju så färgglatt... Det har hon börjat
med också... Innan vågade hon inte
ta på sig det färgstarka, men nu
har hon upptäckt, det piggar
ju upp henne...

Hon har blivit gladare...