En dag då Vilma satt på en varm och slät sten ute på landet i trakten av Berg, kom det sig att hon hörde en röst. Den talade till henne som ur tomma luften. Det enda hon kunde se i närheten var en get. Den hade just tagit en fikapaus mellan två tuvor gräs och jobbet med att arbeta som ersättare för lie, gräsklippare eller nagelsax. Rösten verkade ha getens matintag som källa. Barn och getter. Då du tänker på annat, då bräker de fram sitt budskap?

'Om det här är en sjö, var finns då vattnet?'

Bara att det lät som följer.

'If this a lake. Were is the water?'

Förklaringen var enkel.
Det var ett engelskt djur.


(Skrevs med sista meningarna som första ansats.)