Vill lära känna en livskraft som
får mig att lyfta
hitta ett syfte,
få gnista i blicken och känna kicken av det som händer när
själen och hjärnan är vänner
och jag låter kroppen vara här och nu, ett klokt beslut,
att leva i dur är allt som behövs
men nu
är jag le och slut
Vill ut

(Fredag kväll,)
Sitter ensam i min soffa med min galenskap, det är vardagsmat
hela livet är ett överdådigt bergslandskap av
känslor som krånglar, trasslar och konstrar
Är det konstigt att jag inte orkar, mer? Försöker se,
jag klättrar upp men det går
ner.

Hjärnan är konserverad, min själ demolerad,
så frustrerad.
På toppen av ett berg i hjärnkontoret finns den transparenta järnridån
snälla låt mig förstå, låt mig passera, låt mig bestiga, besegra.
Vill inte längre behöva posera
för alla andra
Behöver andas, vandra
på min stig tillbaka
till liv.

Vill inte vara marionett längre, utan vett och utan koll
på vad som händer.
Finns en etikett om att jag dagdrömmer
men
det är mardrömmar, det är
jag som dömer, dissekerar, trycker ner och nedvärderar,
som blickar ut över mitt liv
fylls av en tomhet inuti som ger min blick av apati.