Här framgår det inte vem som upplevt och tänkt vad. Utan det får bli en ren och oförfalskad gissning från en eventuell läsares sida. Pennföraren räknar dock med att högst fem personer kommer att läsa texten. Resten av så kallade 'läsningar'. Det går att spåra tillbaka till nyfikna eller bara vilsekomna människor. Samt automatiska spionsystem som letar efter människor som irrar omkring, i andra fall, i skogarna på jakt efter svamp, bär och vilda fåglar. Texterna är inte avsedda för individen att dra på munnen och är därför återgivna i en stramt puritansk stil. Det har framkommit att en del individer tagit mina texter för att innehålla spår av humor. Ungefär som i bitar av choklad. Där det numera står att de kan innehålla spår av andra nötter, jordnötter eller ägg. Att de, texterna, skulle innehålla spår av arsenik samt gamla spetsar, är däremot ett illa sinnat rykte. För att stavningen av texten inte skall vara begriplig för marsianer, har språket först fått liggar i träda, i två dussin år, på en av Jupiters månar.

-

Igår trodde jag ett slag
att hjärnan trillat ut
genom örats irrgångar.

Men det var bara en helt vanlig
van före ställning.
Ibland är sådana hos mig upp dykande.

-

En del människor tror att de är ensamma. Det är de inte. Inte ens att vara eller kunna säga eller skrika det, hjälper i någon större omfattning. När Mårten tänker, i sitt stilla eller upprörda sinne, 'Det här är jag väl i alla fall ensam om', så glömmer han bort att bara uppfinnare kan möjligen vara ensamma om något. Till och med där, har det ibland visat sig, något senare bara. Att det var de nog inte. Undantag. Uppfinnandes av osthyveln. Det tycks ha varit någon i Norge som ansåg 'en kniv är nog bara att ha ibland, men till ost?'. Sedan var det nog som var taskig nog att 'uppfinna' ostskiva i flertal. Och packade. När det kommer till att dricka sig redlöst berusad, tas det upp i volymerna fjorton till tjugotre.

-

Örjan skryter ibland om att han inte skadskjutit lejon i Tanzania. Spännande land, hur som helst. Kan han utbrista. Att han varit utanför Örebro en gång beror mest på att han inte bor i Örebro, utan i närheten av Armbåga. Örjan har aldrig hållit i ett gevär. Men spjut, det har han hållit i. Han höll i ett åt Marie, då hon tävlade för Armbåga IF. Det var en del år sedan. Hon har dock satt sin fot i Tanzania. Det var på en fest hos Annette. Hon, Matie var 'på lyset' och ville visa var i Afrika Tanzania fanns. Det pekade hon ut på en lysande jordglob i vardagsrummet. Med hela kroppen demonstrerade hon färdigheter såväl som geografiska kunskaper. Det sägs ha varit antingen på hösten om eftermiddagen vid ungefär arton minuter över tre, en lördag. Andra hävdar att visst var det så, bara att skall ha varit i maj eller 'Sent i november'.