Poetiska funderingar om mod
Mod
Vartåt försvinner de modiga ?
Är det bara de rädda som blir kvar ?
De rädda gapar och skriker högt
De modiga har satts i förvar
Tänk om alla rika var snälla
rikedom ger oftast mycket makt
De fattiga har inget att förlora
går samman och bildar en pakt
Uppe på höjden blir fallet så mycket hårdare
så med fötterna stadig på vår jord
går jag med drömmen värd att drömma
att vi sitter tillsammans runt samma bord
Jag letar i de lärdes böcker
men hittar inte min modige hjälte där
hittar mest de elaka och dumma
klokast är min fattige granne här intill
Han har mod att inte kunna allt
Han har mod att erkänna sina brister
Han har mod att ändra sig
Han har mod att att lyssna på andra
Han säger ifrån när vansinnet styr
Det är synd om de rädda
Det är synd om de som råkar stå i vägen för de rädda
Det är synd om människorna sa Strindberg
Annars är det inte så mycket som är synd