>>Du är så snygg i den där slipsen Evert>> sa Linn
>>Ska du gå på fest?>> >>Ja, och du är medbjuden
till Thomas och hans flickvän. Följer du med?>>
>>Nej, jag är trött och vill turista i en annan stad.>>
>>Du vill resa iväg eller kanske vill du stanna hemma över helgen?
Träffa vänner, mig, i stan. Resa till Berlin kan du väl göra en
annan gång. Jag kan redan se dig vandra på Alexanderplatz och
köpa "Die Zeit" i tidningsståndet.
Asfalten lyses upp av de orange löven. Du är där på besök.
Du går in på café, köper en plommonkaka, läser och begrundar
nyheterna. Morbror Josef kommer och hämtar dig till Kunstmuseum
för att guida dig runt i kulturstaden. Sedan kommer du hem till mig igen.>>
>>Klart att jag saknar dig redan, om du ska iväg på kalas. Var varsam.>>
>>Detsamma.>>
>>Livet är skört.>>

Sedan börjar hon dilla om något som kan förefalla ett av hennes
dillen i tornet...

Och jag måste hitta vägen här någonstans
i en punkt inom mig. Det tar inte lång stund.
Men berättelsen som finns utanför mig.
Om du tänkt på mig någon gång.
Att slavar byggt ett torn för att människor
inte visat sin lydnad eller sin tro.
Om andra också störs av slavarna?
Erika är fängslad och har inga barn.
Hon ropar på en man. Slänger iväg sin hatt
till honom. För henne finns det en mening med
att just denne man ska fånga den.
För honom berättar hon sanningen
och blir betrodd.
En kväll känner hon sig ensam och rädd.
Mellan åskknall och blixt räknar hon till tre,
3 km därifrån, men vägrar tro på Guds vrede.
Om den björnen väcks skulle den nog bli osynlig
och mer sofistikerad.
Men Erika är inte van vid Gudstro.
Hon har läst Bibeln som ett moraliskt rättesnöre
och som ett historiskt dokument. Om Gud finns?
Det kan ingen veta endast tro eller också inte tro.
Att göra sig liten är henne främmande.
Hon är hellre sin egen Gud, vilket hon har
svårt för att tro på just du, när hon tittar ut
genom det gallerförsedda fönstret.

Gud är galler
flykt från verkligheten
jag tror på mitt liv.
Dagar, mina gudar,
de går och kommer inte igen.
En kniv kastas in
genom det gallerförsedda fönstret.
Jag fångar kniven i min hand
naglar fast ett uppspikat papper
på väggen.
Vem fasiken har gjort henne illa en gång.

Himlen stiger inte, den finns, och hav är ett mellanrum.