Inte mer ska jag ut
på det farliga hav
där så många gått vilse
och seglat i kvav
och blivit borta
i okända vatten
Ej mer ska jag ängslas
i stormarnas brus
eller söka förgäves
ett hjälpande ljus
som kan visa mig
väg genom natten

Inte ska jag mera
gå otrygg i land
där det ofta kan mörkna
och storma ibland
så man ljussken
och en hamn kunde önska
Ej mer ska den blomma
som kallas min själ
vara rädd att det handlar
om död och farväl
när min sommar
har slutat att grönska

Inte mer ska min själ
längta bort eller fly
och precis som ett
jagande moln i sin sky
bort mot ännu
en ödslighet ila
Ej mer, nej aldrig mer
för det stora har skett
att hos någon jag anat
men aldrig har sett
har jag funnit mitt hem
och min innersta vila

(Copyright © ULJO)