Det fanns en glänta mitt i rummet
Det fanns en glänta
mitt i rummet
ingen såg den
den var för stor
för att kunna se
Det fanns en tystnad
mitt i rummet
bland allting stökigt
mellan tusen ångesttankar
och mörka moln
bland vackra helger
och stora tvivel
Det fanns en glänta
bland alla smärtor
där det gick att andas
en liten minut
en frizon i loppet
en tystnad i tvivlet
där inget behöver sägas
som inte är sagt
men ändå får sägas
om man vill
Det var en oas
En stund
med bara drömmar
och möjligheter
som sitt svar
Det var en förväntan
där dagarna buktar ut
istället för in
Det var en plats
där veckan växer
istället för att kollapsa
till ett avsked
utan slut
en välkomstdag
då det gick
att vara kvar
till efter söndag
måndag - tisdag
Det fanns en öppning
mitt i rummet
bland alla problem
där tystnaden
blev en vila
där det gick att andas
andas u t
släppa a l l t
där det gick att vara
utan att fastna
med varje försök
Det var en dag
utan morgon eller kväll
som rymde varje
morgon och kväll
så lätt så lätt
Det fanns en öppning
bland ångest och saknad
där det gick att andas
andas... klart
där det gick att vara
hela tiden
slappna av
till nästa dag
där det gick att vara
bara få finnas
en hel dag
utan tryck i bröstet
utan timmar
som fastnar på tungan
utan veckor
som är för stora
för att få undan
innan kvällen
Det fanns en glänta
bland alla problem
där det gick
att stanna kvar
till nästa dag