Henry har blivit kallad 'det mesta' av andra människor, emedan han ofta ses som en 'nagel i ögat', en retsticka, eller kanske mer än bara en smula 'obstinat'. Av människor som gärna omger sig med åsikter som är 'direkt ologiska', eftersom de mer baserar sig på känslor än fakta. Exempelvis, förutom att de inte är precis ensamma om att vara sådana till sin natur, finns där mer än att bara föredra det enda framför det andra sedda mera som en nyck än underliggande baserande sig på verkliga egenskaper. En del människor verkar som 'klamra sig fast' vid saker de 'fått för sig', som en färg, ett märke, en form eller en viss typ av smak. Den som uttrycker 'fasta åsikter' om något som den senare 'tycks ändra uppfattning om' mera av känslomässiga skäl eller 'för att litet eller inget' går att göra åt saken, ändå. Som att föredra vissa maskiner framför andra, snarare än deras funktion. Som vad då? Att säga sig föredra ett bilmärke framför ett annat, ofta har de ett eller om det finns en uppsjö av olika, en annan egenskap och där alla de väljer har just den egenskapen. Som att säga att 'alla produkter som kommer från England är 'goda' respektive 'dåliga', mera för att de är från det landet än något 'mer rimligt' skäl. En del andra människor fäster sig blott litet eller inget vid vad någonting heter eller vad det kommer ifrån, utan mera om hur det tillverkades, av vem, under vilka omständigheter eller om det fyller önskad funktion. Samtidigt finns det inte i någon egentlig mening någon eller något som är 'beständigt'. Människor är helt enkelt oberäkneliga och ombytliga, låter sig påverkas dels av händelser och andra människor. Exempel, om det 'står bortom alla tvivel' att utfallet till 95% blir A, så blir det alltid A, av den orsaken att 'det brukar bli så'. Trots att det alltså ibland blir B eller C. AIK brukar besegra Hammarby i den sporten, alltså blir det så nu med. Trots att det skulle kunna bli bortaseger eller oavgjort. Ta bara en strid, ett krig, ett fartyg eller resonemanget i en film som vill påvisa att 'vi' det vill säga människan, är felbar i sitt görande och låtande. I andras ögon är det högst irriterande att vilja hävda sig, utan att ha andra 'skäl' än sin egen motvilja till att bli 'manipulerade'. Vilket 'andra lägret', som benämner någon som just 'obstinat', ogillar. De som vill genomföra 'sin egen linje', känner illa en person som exempelvis Henry. Att säga att han har en egen vilja, eller ens vet vad han vill, eller skulle kunna uttrycka sig, är kanske att säga 'för mycket'. Tänk dig en så kallad 'förståndshandikappad' som ofta blir 'överkörd' och vill kunna 'välja själv', men inte anses kunna göra det. Blir då kallad besvärlig eller obstinat, om den inte vill 'falla in i ledet' och 'göra det förnuftiga'. Henry har träffat en del av dem och funnit att även om de anses 'inte kunna välja' det mest förnuftiga. Väl ingen egentligen tagit sig tid att se om det går att 'kommunicera' på deras egen nivå. Henry brukar se sig som 'utanför' och att han 'ändå inte kan påverka', se hur en 'förnuftig' omgivning sköter saker och ting 'i eget intresse', snarare än att ta sig tid. Så bara för att 'den som har att vara förnuftig' gillar en viss färg, ett visst mönster, ett visst märke, en viss stil... det ofta blir den 'förnuftiges' eget personliga val, snarare än den som sedan skall göra bruk av de valen. Det är i och för sig ofta så det går till. Att det inte finns tid och resurser till att lyssna på andra, som en är satt att vara till för. 'Det här gör jag för ditt eget bästa'... bara att det brukar vara för 'görarens eget bästa'. Den som säger emot är 'obstinat'. Kanske för att 'de rätta uttryckssätten' saknas. Kanske för att en person pressas och stressas till att vilja 'något förnuftigt'. Kanske för att 'det finns för litet tid'. Eller rent av intresse. Hur säkert är det att 'vi alla är förnuftiga' när det gäller att välja 'åt någon annan'? Jag vet inte, vet du? Henry känner sig ofta, i alla fall när det gäller något personligt, överkörd och förbigången. Bara att han sällan 'gör något åt saken'. Han hämnas helt enkelt inte. Han slår inte 'tillbaka'. Och varför skulle han det? Skulle det ändå göra någon skillnad? Skulle någon kunna förstå sitt eget beteende, om nu bara Henry var den som upplevde det som Henry upplever något? Han skulle nog mer bli skrattad åt, hånad och 'omyndigförklarad', av en som 'förstår bättre'. Han skulle vilja 'göra sina egna erfarenheter' ibland. Men den eller de som är angelägna om att 'tillvarata hans intressen', har en högst egen vilja. Och Henry kan sällan emotsätta sig den. Varför det då? För att han står i beroendeställning till den eller de som har till uppgift att 'tillvarata' hans intressen.


(Från 2018 10 10)

(Bilden är ett intimt samarbete mellan 'musikalisk konst och kamera'.)