En vän sa en gång att himlen kunde se,
Att en spegel färgsatt i blått skulle göra livet för alla där uppe gott.

Jag svarade med att träden kunde le,
att allt har en själ och att även de andra kunde se.

Detta var inte så långt innan min vän slets bort,
det tog henne inte många timmar innan hon var borta för gott.

Och jag önskar än i dag,
att om himlen kan se,
kan hon se ner på mig och le,
och veta än idag,
att hon var en stor del av mitt jag.