"Släpp pennorna loss tiden är vår!
Var poet i sin själ
i grunden vill så väl!"
Å, aldrig jag tror, att det går
av menlösa skäl,
av menlösa skäl.
Det bästa få till... Men om ord ej fria vore
vi öppnade. Nyckeln vred om och tog oss snabbt in:
I rasande fart, vi amok in så fore
så orden de flög ut, både till pennan din som min...

"Släpp nu tankarna loss, tiden är vår!
Var poet med orden ju vill:
De når, ej stumhet får"!