I natt, eller i vilket fall, nu på morgonen, innan jag vaknade, vad annars, hade jag drömmar. De jag kommer ihåg skriver jag ner i omvänd ordning. Den första kommer först nu och den andra 'finns redan att ta del av', har 'lagts ut'. Som vore den en eka på ett vatten försett med lätta vågskvalp.

Tre män vilka var och en för sig sökte sig väg, i var sin bil och på 'okända vägar'. Det vill säga att de körde på bara och letade en undanskymd plats och när en av dessa bilar väl parkerade sig, intill en redan uppställd bil, var de båda andra redan på plats. Ingen av dessa tre män kände varandra innan och ingen av dem visste heller att någon annan ens var där eller vad de i så fall verkade som vara på flykt ifrån. De parkerade sig som sagt och väntade på att se om 'kusten var klar'. Ingen av dem hade någon plan för hur lång tid det kunde ta eller vad skulle vara 'tecken på' att någonting kunde vara som redo för deras eget 'inträde i atmosfären. Den tredje råkade trycka in fel knapp i bilen och fick de släckta lyktorna fram att lysa en kort stund. Några sekunder bara, men det var nog för att stressa de båda andra att 'gå till aktion'. De var i och för sig nyfikna, men även rädda eller i vilket fall 'på sin vakt'. Som sagt, var och en av dem trodde sig vara ensamma om att ha fått idén att ta vägen bort från 'kända platser och vägar'. Så förvånad hjälten i den tredje bilen måste ha blivit av att se först en och sedan som 'gubben i lådan', ännu en figur lösgöra sig ur skumrasket och uppenbara sin gestalt. De båda andra hade först förvånats och sedan var och en ryckt på axlarna som om de insett att 'sådant händer även i landsorten'. Sedan hade de var och en för sig närmat sig en bildörr och sedan, som vid närmare eftertanke, ställt sig avvaktande några meter ifrån. Där hade de blivit stående och overksamma. Som hade de en plan eller om de inte hade en, i vilket fall skulle ha som samverkat. Trots att ingen av dem nu visste vad de skulle ta sig för, de väntade bara på att något skulle hända. Det som utspelade sig, efter att ingenting alls hände på en trettiosju minuter eller så, en bildörr öppnade sig. Den på vänster sida i fordonets färdriktning, bara att det stod still just vid tillfället. En figur steg ur som inte var mycket mindre 'ute ur modet', om nu någon modemedveten person skulle fått för sig att ha vägarna förbi eller sitta i sitt fönster någon kilometer bort och iaktta gruppen genom en sorts kikare eller kikarsiktet på ett gevär, som tillfälligtvis ej vara laddat, bara rengjort. Oavsett hur landet låg, de illa klädda figurerna sökte se något där i väl en första ansats till gryning. Det de såg gjorde dem nervösa. De borde kanske ha blivit lugnade av att ingen bar uniform, ens som på väg till arbetet som vanliga gatuarbetare. Men de kanske var nervösa på grund av att de dels trodde sig vara ensamma på platsen, mitt ute i ett för dem så okänt 'ingenstans' och att det nu plötsligt började likna en mindre folksamling. Sedan hände det som bara kunde hända under de omständigheter som rådde (under andra omständigheter hade det förstås aldrig hänt) och kanske under en väldigt kort tid. Filmen saktar ned till ultrarapid här för att alls som kunna få en möjlig drömmare att kunna se något av det skedda, eller ens förstå det. (Eller ens förstå det) Vad hände där och då, då? Jo, som sagt, i slow motion likt en långsam filmprojektor, hade de tre männen trevat bland kläderna efter var sin pistol eller i varje fall ett vapen. Vem vet varför, nu i efterhand betraktat, hände det alls? De hade förstås var sitt vapen och en solglimt i någon av de parkerade bilarnas metall hade kunnat förmå tre nervösa män att bli om möjligt 'än mer stressade'. I vilket fall drog de var och en för sig fram en sorts eldvapen och 'tryckte på knappen', det tycks ha skett unisont, för de fick var och en, egendomligt resultat kunde en tycka eftersom ingen av dem egentligen siktade utan mest sökte upp någon upplyst del av en annans fysionomi. Plötsligt uppenbarade sig någonting av metall och av låg kaliber, ingen av dem visste (och hur skulle de kunna veta det) att deras grannes pistol var av kaliber 22 eller under. Detta heta föremål borrade sig i låg hastighet in genom höger öga på var och en av dem. Detta orsakade häpenhet, smärta, häpenhet, smärta samt häpenhet och smärta. Det gjorde så infernaliskt ont att de fick för sig att skottet var 'dödligt'. Det var det inte. Men effekten blev i vilket fall att de tre tog några snubblande steg baklänges och blev liggande i var sitt väderstreck, eller möjligen helt nära och kanske en smula vid sidan av. Ja, sedan bröts drömmen av och omedelbart började dröm nummer två att bara inträda...