Du finns
och jag skriver små dikter till dig.
som blir naivare varje gång
du går
springer, faller, reser dig
och står
skrapar dina knän
för att rädda dina lår,
sagoslut som bara jag förstår

Därför vet du inte om att jag skriver
suddar, ändrar, rimmar och river
men du finns
och det är du som driver
pennan
blyet
rörelsen
ensamhetsförförelsen

Du finns
men du är inte alltid glad,
därför skriver jag och förvandlar dig
till en blomma, en stjälk, ett blad
eller något större,
en sjö, ett hav
eller björkens sav
som föll mot dina läppar men hamnade
på hakan,
du är dag och natt och
den vita fläcken
på mitt lakan