Tiden läker inte alla sår, jag har en vulkan i hjärtat.
Bara stäng utav de fåniga destruktiva positivisterna.
Upp med mungiporna surpuppa, ta och ryck upp dig.
De som inte har skådat det svarta mörkret inom sig.
De som man känner sig ensam tillsammans med.
Som att en stor och viktig del av en inte är tillåten.
Man är censurerad och totalt fundamentalt sviken.
Ska man ta strid eller ska man sätta på sig masken?
På med locket, mitt hjärta är lika svart som natten.
Min mamma tog livet av sig för tre månader sedan.
Min pappa har skaffat sig en ny, en jävla smilfink.
Jag och mina kamrater sniffar bensin i cykelrummet.
Sen så skär jag mig i hela kroppen med ett rakblad.
Jag är 14 år, skräckslagen, jag önskar att jag var stor.
Tar jag av locket så blir jag galen, måste ha kontroll.
Ångesten kommer i skov, jag har ingen att ty mig till.
Jag gömmer skärsåren, och jag gömmer mig själv.
Tiden läker inte alla sår, jag har en vulkan i hjärtat.