Pang

Som att halka på en isfläck

åkte rutschkana rakt ner
i djupet

Sex år, som igår

När jag sänkte garden
kom en högerkrok

Raklång ligger jag i leran
förvånad

Kylan kommer krypande
igenom tyget

Stenen i bröstet håller mig
stadigt kvar

Kippar efter andan

Tankarna maler sakta ner mitt
försvar

NEJ!

Min själ ropar, du måste andas
Det är ingen sten, ingen lera

Kravlar mig sakta upp, benen som gelé
trycket är kvar, jag är lerig men
andas, ryckigt

Skakad, fryser

men lever



Helena 2019-09-26