...restaurang och pratar med varandra. De har just träffats och de 'känner varandra på pulsen'. Den ena är en kvinna och den andra är inte det. Kvinnan yttrar sig och den andra svarar, så gott det nu låter sig göra.
- Vad har ditt arbete för titel?
- Du menal vad jag jobbal med?
- Vad?
- Du hal nedsatt hölsel?
- Nä, varför pratar du så där?
- Vad?
- Jag frågade vad ditt arbete har för titel. Och du svarade som en kines.
- Luftblottale.
- Hä?
- Jag kan inte uttala bokstaven som kommel föle S.
- Du kanske kan skriva det på en lapp?
Här fick hon ett kort med texten 'Luftblottare' och så namnet Robert Lloyd Stevenson.
- Du får ursäkta mig om jag verkar okunnig. Men jag har aldrig hört talas om en luftblottare. Är det ens ett yrke?
- Jo, ser du. Jag ser till att luften är fri, när det är dags att flyga, lyfta, hoppa och så vidare. För om utrymmet i luften inte är 'klar', så blir det problem för den eller de som skall 'finnas' i den. Men du har rätt, det var nog inte något yrke för ett tag sedan.
- Hur länge sedan är 'ett tag'?
- Några månader, tre och på det fjärde.
- Så, hur blev det ett yrke då?
- Jag behövde ett jobb. Så jag åkte till en liten flygplats för 'privata uppstigningar'. Du vet, med sportflygplan, varmluftsballonger, segelflyg, fallskärmshoppning, lektioner för den som vill bli flygare av mindre plan.
- Vad hände där då?
- Jo, jag sökte mig fram genom att fråga.
- Ja?
- Den jag skulle tala med verkade vara 'chef för hela bygget'. Trots att det inte var någon byggarbetsplats alltså.
- Du kan säga r nu.
- Vad?
- Förut kunde du inte säga r, men nu märker jag inte av det.
- Du hal nog bala vant dig vid mitt uttal.
- Vad?
- Jo, jag sa just att...
- Jag hörde vad du sa. Men faktum är att... åh, du dlivel med mig!
- Vi tycks ha bytt roller.
- Hä?
- Nu verkar det vara du som inte kan uttala bokstaven r.
- Äh, du skojal. Jag platal som jag alltid hal gjolt.
- Hör du det inte själv?
- Höl vad då?

God fortsättning följer i kapitel två av 'Luftblottaren'.