Idag har Eric inte gjort ingenting.
Av detta går det att dra en svensk slutsats.
Eric har därför gjort någonting.
Eric har andats, bara inte på dig.

Eric har inte gjort någon av betydelse
för världsfreden och det går nog
att säga om 'de flesta'.
Men det är förstås fredag. Ja, igen.

En gång i veckan är det fredag, oj så tjatigt.
Fast en del veckor har 'två söndagar'.
Det vill säga när det är helg som är
en sådan där 'superhelg', då det är 'helstängt'

eller i alla fall stänger 'extra tidigt'.
Bara att minst en butik har öppet jämt,
dygnet runt. För de bara måste. Ja, och så
viss beredskap som visst har 'jour jämt'.

Fast på en del orter har det gått att läsa
en skylt eller uppsatt lapp med meddelandet
'Öppet mellan 10.00 och 12.00 på tisdagar'.
Bara att det måste vara 'fel'. Deras öppettider

brukar vara '10.01 till 11.59'. Som det mer
rättvisande skulle kunna stå. Är det att vara petig?
Men hur mycket retar du dig på att någon säger
att det är så? Eric menar, någonting retar du

dig väl på? Antingen att något är eller inte är.
För det stör din världsbild. Det där med 'exakta mått',
är väl mer viktigt inom vården eller utryckningar.
'Om vi kommit en minut tidigare eller senare så hade...'.

Själv hakar sig Eric gärna upp på att inte få heta Erik
med k. Fast han borde ju ha vant sig vid det här laget.
Han är född i Kanada, fast i Kanada stavas det 'Canada'.
Men i Sverige så. Hans svenska pappa, som själv besökt

Holland (Han upptäckte det visserligen rent personligen,
bara inte åt resten av världen) och såg där en tavla som
en konstnär gjort. Sedan kom han tillbaka till Sverige
och påstod därefter att det svenska uttalet 'var fel' och

att 'van Gogh' bordet uttalas som holländarna uttalar det.
Nämligen 'van Hoch'. Bara att i Sverige uttalas 'det mesta'
som just vad det heter på svenska. Utom stoppskylten i
och för sig. Där det står på engelska. (Stop. Som om det

fanns en bar i närheten, bara att framförande av fordon
visst går illa ihop med alkoholhaltiga drycker. Den som
vill prova själv kan göra det.) En skylt med ordet Stop!
är nog till för turisterna. De kör bil eller buss ibland och

visserligen läser de tidningar eller gatskyltar, men där
har i vilket fall engelskan (inte?) slagit igenom. Själv
anser Eric det vara fruktansvärt illa. Tänk så orättvist
det är mot svenskarna, att 'de i England inte har en

stoppskylt som det står 'Stopp' på. Fast 'de gamla'
stoppskyltarna stod det ingenting på. De var bara
i färg. Illröda tecken på mörkblå bakgrund. Du vet,
en ring ytterst med ett säkerthetsbälte till draget

streck på tvären, från ena kanten till den andra.
Det röda betyder ju 'förbud' eller varning.
Men vad det blå står för vet nog inte Eric.
Till och med skyltarna för övergång på gatan,

har vita teckningar på blå botten. Att just blå
skulle vara botten är däremot omtvistat.
Tänk bara på vattnet i ett hav. Närmast land,
där det nog är mer grunt, är det grönt, det är först

efter 'pallkanten', som det övergår i blått. Vilket
visar att det är där det blir djupt och möjligen strömt.
'Punkt utan återvändo', som en skulle kunna uttrycka
saken. 'Bada inte utanför pallkanten' är ett meddelande

värt att ta på allvar. Annars går det bra att skaffa
sig egna erfarenheter. Den hårda vägen. Nu var det en
vän till Eric som aldrig hört talas om 'Den hårda vägen',
trots att den varit vuxen en tid redan.

('Tio minuter eller tio år' ett uttryck) Monika nog lärt
sig i scouterna. Hon lyssnade bara 'ibland'. Det är vanligt
att lyssna bara ibland. För resten av tiden gled hon gärna
iväg in i 'sitt egen sfär'. Men Monika och Eric är vänner.

I alla fall när de är det. Ibland blir de ovänner. Men det
brukar inte vara så länge. Troligen någonting mellan tio
sekunder och tio dagar. Ja, du vet ju bäst själv. Om du
skulle sakna sådana erfarenheter, går det nog att prova själv.