Ångest över att vara tvingad att
återvända till verkligheten, efter
julens fiktiva utsvävningar av
prylar och mat och godis för i
runda slängar 80 miljarder kronor.
Komatiserade är folk ute på stan
och handlar för ännu mer, för
det finns ingen gräns för hur
mycket folk vill shoppa, vill ha.
Julen är en euforisk fantasihändelse
som ibland gör mig rätt så störd och
klaustrofobisk, alienerad och trött,
fastän jag inte firade någon
traditionell, kommersiell jul i år.
Jag firade Jesus födelsedag och
åt en jultallrik och försökte låtsas
som att det var en alldeles vanlig
tisdag, men de obehagliga vibbarna
slapp jag inte undan, jag tror att
det var alla upptrissade barn som
jag kände av, den febriga förväntan.
Nu är det över men jag har inte mått
så bra idag, känner mig bakis fast
jag inte har druckit någon alkohol.
Konsumtionsvansinnet i västvärlden
är en sjukdom som jag gjort mig av med.
Vi uppmuntrar och lär våra barn till
att bli prylnarkomaner, till materialister.
Ångest, tomhet och en hunger efter något
helt annat, kärlek, glädje och själfullhet.
Allt det som Jesus stod upp för, och gör
än idag, i en helt annan för de flesta
okänd dimension utav vår existens.
Människor dör av svält och undernäring,
skitigt vatten och av sjukdomar där ute
i världen, men vi fortsätter att lyxa,
glufsa och frossa loss, vilket får mig att
må illa och bli förbannad och sorgsen.
2020 ska jag satsa på kärlek, sanning
och humor, generositet och god erotik.