I ett visst avseende är de som begår självmord friska människor. Att vägra att leva när själva livet är ett hån, en ändlös förnedring och ett jävligt dåligt skämt tyder på att man har ett visst mått utav styrka och integritet. När det sjuka samhällets och omvärldens filosofi kryper in under skinnet på en och bygger bo i ens hjärna, som ett svart skrikande vacuum. Kärleken ter sig som en illusion, livet ett kommersiellt jippo från början till slut, och en stor andel utav mänskligheten är ett stackars hjärntvättat folk i permanent exil, som inte kommer inte ihåg var de hör hemma på ett själsligt plan.
Att känna mörkret explodera, förinta all sanning, strypa ned den underbara glädjen. Det måste finnas en väg ut härifrån. Livet känns som en strypsnara och man börjar tänka på självmord. Men överlevaren är den störste och vackraste rebellen. Alltid kan man göra något gott för någon. Alltid kan man få något gott utav någon. Den främsta orsaken till självmord tror jag är ensamhet. Jag älskar dig så oerhört mycket. Ta inte ditt liv, jag finns här för dig. Jag kanske inte alltid kan hjälpa dig, men jag finns här med ett varmt hjärta som slår för dig. Det finns en mening med ditt liv, även fast du inte kan se och förstå det nu. En vacker dag så kommer ditt ansikte att vara ett stort varmt leende som du generöst lyser omkring dig med. Sån är Guds plan för dig, så var inte rädd.