Föreställ dig ett rum för fyra, med ett sjukt barn i varje säng. Barnen är mellan 6 år och 8 år ungefär, månader hit eller dit. I en av dessa sängar bor Maximilian 8 år. Han ställer ibland frågor till en vårdare som har hand om dessa fyra barn.
Maximilian och vi kan kalla henne för Eva, vårdaren pratar i det här fallet med varandra.
M.
- Hur lång tid har jag kvar?
E.
- Tänk dig en vecka.
M.
- Bara en vecka?
E.
- Tänk dig sedan varje dag i en vecka.
M.
- Jaha?
E.
- Varje morgon kan du antingen vakna eller också inte.
M.
- Jaha?
E.
- Om du vaknar nästa morgon, så har du troligen den dagen att leva.
M.
- Mmm.
E.
- Om det är en måndag, så är det sex dagar kvar till söndag.
M.
- Jo.
E.
- Det går sju dagar på en vecka, det vet du ju.
M.
- Jo.
E.
- Om du sedan lever varje dag till exempelvis torsdag, hur många dagar är det sedan tills det är söndag?
M.
- Få se nu. Fredag, lördag och så är det söndag. Tre dagar.
E.
- Varje dag är det några dagar kvar tills det är söndag. Sedan har det gått en vecka.
M.
- Du menar att om jag har upplevt tre dagar och det är torsdag, då har jag tre dagar att se fram emot och kan hoppas på att det blir söndag?
E.
- Ja, och varje vecka som du har levt, kan du vara glad över och minnas att du har fått uppleva dem och...
M.
- ...varje dag är en av sju och varje vecka kan jag se fram emot ännu en dag.
E.
- Ja.
M.
- Du menar att jag ska vara glad åt att morgonen är en ny dag i en ny vecka?
E.
- Just så. Du behöver bara ta vara på en dag i taget och dag för dag tills det gått en vecka igen.