det vrider på sig,
näst motsols och flyttar,
känslan att ytan inte längre reflekterar
budskapet som skulle spridas

pekfingret flyger upp i luften,
irritationen lägger spruckna fundament
och frustration att inte veta leder tron
vidare mot obevisade beslut

en rundgång,
skapar enkelriktade tankar
som fryser fast intellektet i kokong

ingenting är så obehagligt som att sätta sig på piedestal
utan att förtjäna det, ändå sker det okontrollerat
och genom att rättfärdiga sin egen riktighet
mot något man egentligen aldrig förstod

komplexiteten är lika gyttjeformad som
kvicksandens förräderi
inget kommer någonsin inses,
om inte stegen vandras bakåt
och mot en början

där allt en gång startade