I Chokladvärlden är allt gjort av choklad. En alldeles särskild sorts choklad. Den kan varken smälta eller frysa. Här finns en stor bokskog där träden möts som en kupol och solen bara glimtvis når ner till marken. Under den största bokens trädkrona finns en stor myrstack. I den bor tusentals små chokladmyror och en av dem är Lisa. Hon är en arbetsmyra och hjälper ibland sina föräldrar att dra chokladbarr hem till stacken. I stackens mitt bor deras drottning. Drottningen vill aldrig gå ut eftersom hon är rädd för det som finns i den stora staden utanför bokskogen. Ingen i stacken vet var eller om den stora staden finns. Lisa har hört mamma och pappa prata om att drottningen bara inbillar sig och att hon känner efter alldeles för mycket. Lisas bästa vän heter Kalle. De brukar ha ganska roligt tillsammans när det hämtar barr. Ibland gör de en bana genom att krypa över stock och sten och under grenar när de samlar in chokladbarr.
En dag när de var ute på äventyr, kröp de igenom en smal springa mellan två stenar. På andra sidan stenarna såg de ett litet rött hus med vita knutar. De tittar förundrat. De har ju bara sett Chokladvärlden innan. Kalle börjar klättra upp för den vita knuten. Han ropade på Lisa att följa efter. Med hjärtat klappande kryper Lisa upp bakom Kalle. När de kommit en bit kryper de vidare på något hårt och blankt. De stannar till framför ett hål som också är hårt. Man kan se igenom det hårda. Tror du det här är stora staden viskar Lisa till Kalle. De kom ihåg drottningens prat om farorna som finns i den stora staden. Kalle viskade att hans mamma hört drottningen säga att hararna var illa däran.
De ställer sig på bakbenen och lutar sig mot det hårda hålet. Inne i det röda huset finns en harmamma, en harpappa och en liten harpalt. Pappan ligger i en säng. Han fryser nog eftersom han har så många filtar säger Lisa. Mamman sitter bredvid pappan och baddar hans panna med en våt handduk. Den lilla harpalten sitter framför en låda med bilder som rör sig. Han skrattar åt en gubbe med stort rött hår och en röd näsa mitt i ansiktet. Den lilla harpalten skrattar när gubben ramlar omkull och hoppar upp igen. Ser du säger Kalle.Den där gubben i lådan liknar drottningens clown Hjalmar fast Hjalmar har vitt hår och vit näsa. Ja, viskar Lisa. Jag tycker vi kryper hem nu. Det känns lite otäckt att vara här. Pappan ser så konstig ut. Tänk om drottningen har rätt. Han kanske har den stora faran viskar Kalle.
De kryper tillbaka på den hårda kalla kanten och sedan ner för den vita knuten på huset. Här är springan vi kom igenom säger Pelle. De kryper igenom och börjar samla chokladbarr att bära hem. När de fått ihop tillräckligt många barr bär de hem dem till stacken.
På kvällen frågar Lisa mamma vilken fara drottningen tror att det finns i den stora staden. Kommer du ihåg när vi hade chokladsnuvan säger mamma. Ja säger Lisa. Jag hostade och nyste på er. Efter några dagar började ni också hosta och nysa. Just det sade mamma. Drottningen tror att det finns en stad utanför Chokladvärlden och att det finns farliga snuvor hos dem. Därför vågar hon inte gå ut.
Varför frågar du så mycket säger mamma. Lisa tänker en stund och berättar sedan om äventyret det var med om ute i skogen. Mamma lyssnar och säger sen. Det var en bra saga du hittat på Lisa. Men du vet ju att den stora staden och den stora faran bara finns i drottningens fantasi. Drottningen är sjuk i hypokondri och sådana personer ser sjukdomar och faror överallt. Lisa är tyst en stund. Sedan säger hon, men mamma om det varit på riktigt hade Kalle och jag kunnat få den stora faran då. Mamma stryker Lisa över håret och säger. Nej det hade ni inte. Ni träffade ju aldrig någon hare, ni såg dem bara genom det hårda hålet. Hon stoppar sedan om Lisa och säger låt inte din livliga fantasi göra dig så rädd. Sov nu gott.
Lisa ligger i sängen och tänker på hur konstigt det är att mamma inte tror på att de hittade den stora staden. Hon är glad för att hararna är alldeles för stora för att kunna komma igenom den lilla springan mellan stenarna. Det är den enda vägen in till deras fina bokskog. Hon bestämmer sig för att aldrig mer krypa ut genom springan. För även om mamma tror att Drottningen är en hypokondriker så vet hon att det finns harar i staden utanför. Innan hon somnar tänker hon att hon ska prata med Kalle imorgon. Hon ska säga att de måste vara försiktiga och inte krypa för långt hemifrån när de är ute och samlar barr.

© Eva Hedlund fd. Langrath