Som sten har sig ytterkanten, så svåra att runda av.
Vart och ett nydagssken är en rundel ur årets klav
Väl är att veta där kvällning gry, sin ro och var fåll ha sitt läger.
Tänker att det i väntan är vart vi frimodigt vågar ikläda av,
av det som kläder.

Du har ett följe ur sol och sken,
En svalka ur sentida timmar
En gömsle där du hovrar läketid
Där din själ ur mörker glimrar.

Jag är ditt gömsle,
ditt sly som nu grönsligt bådas
Din hamnare och ditt vatten och
solnedgång som skådas.

Ditt vid stranden varsamt knopad,
Lagt till lä vid vik,
Öppnad, läst och varsamt tjärad
Ur livet helt unik.

Och jag vill dig, ur storm besvuren
Som en åska ur din eld,
Ett litet flarn från modern given
Som vaknar just ikväll.

Thurizas
Böjer mig, har som om en natts vaka skalla
Somt om myckenheten skalda
Detta om att våga gå,
Våga gå och våga falla.