Fiskmåsen på väg bort
i stolen kan ansiktet vändas mot solen
de blågröna bergen
dubbleras i vattnet
underströmmar krusar ytan

varför är stolen tom
frågar sig någon
ägaren har lämnat platsen
en gång stod den inomhus
till vänster om fönstret
furuträ med blåvit dyna
soffan stod under fönstret mot åkern

jag kommer inte längre ihåg
när den köptes
den finns inte heller kvar
regnet och vinden
blev stolens överman
den överlevde inköparen

tankarna far omkring i
karantänen
än hit och än dit
en del minns jag
en del tror jag att jag minns
en del minns jag inte alls
saker som andra minns

bergen minns jag
och vattnet
och dig sittandes i stolen
med fågelbok, blombok eller tidning
undrar hur man en gång minns mig

utanför karantänen
finns viruset
jag vet inte vem som bär det
avstånd hålls av vissa
inte av alla

media fylls av
allehanda experter
råden många
rätt eller fel strategi
syndabockar behövs
när rädslan knackar på
på vem kan vi lita

en dag är pandemin ett minne

Jag ber om styrka
till de sjuka
till de som vårdar
till de som försöker hålla ut
till de som betraktar tomma stolar

© Eva Hedlund fd. Langrath