Han som kunde hittas på fredagar i en mörk gränd, var där en fredag som vanligt om jag måste ha gått dit. Bara att jag inte riktigt minns vad som hände då. Det som kunde varit före, det minns jag som i en dimma med svaga konturer. Men vad som verkligen tilldrog sig den där dagen i gränden, det var som att befinna sig i själva dimman. Det hände nog något, frågan är bara vad. Jag gick dit, på mitt vanliga lugna sätt att gå. Sedan var jag där och han var det nog även. Sedan måste något ha hänt, det råder det nog inget tvivel om. Jag kanske ramlade och slog mig, för mina byxor var smutsiga, liksom mina skor. Men om han tagit på mig, sådär som jag nog ville eller kanske inte ville om det var det som hände, det ligger nog i det där landet som få eller ingen varit i. Eller rättare sagt, det hade nog varit en del människor där, bara att de inte kunnat berätta om resan dit. Jag kanske inte vill minnas helt enkelt. Antingen så hände det som vanligt ingenting särskilt eller så ramlade jag omkull därför att något verkligen utspelade sig på platsen. Ibland vet en ju själv inte precis vad och det kan en ju själv som reta sig på. Eller så kan det bara slås bort och så får andra minnen ta dess plats. Som att det inte hände så värst mycket andra gånger. Men jag minns i alla fall inget som skulle ha varit direkt obehagligt och jag hade inte några sår eller så på kroppen. Men jag hade velat att någonting skulle ha hänt. Jag hade nog en del som tankar och känslor, som av nyfikenhet. Du vet, som på julafton och om det var ens egen födelsedag. Som förväntningar, bara att en själv inte riktigt vet vad som kan inträffa. Kanske fick jag mitt äventyr där och då, eller så var det för att jag ville att något skulle hända, som oviljan hos den där mannen, om att besvara min nyfikenhet, inte ville som hända. Så här efteråt kan jag väl säga att jag inte betett mig precis på det viset senare i livet. Utan jag har nog mera 'gjort slag i saken' om jag alls väntat på att äventyret skall börja hända. Jag har nog varit en människa som sett till att saker har hänt, för att jag själv fått något att verkligen hända.

(Det här är troligen slutet på berättelsen. Men det kommer en fil med alla tio delarna i ett sjok, för den som vill plåga sig själv litet extra, med att läsa alla tio delarna i en och samma fil. Ungefär som i en bok eller så).