Jag är vad jag och det är något jag vägrar finna mig i
i denna bur av hud, utan någon väg att fly
ser jag en rädd pojke utan framtid att någonting bli
och i de en gång klara ögon finns nu bara avsky

Långt inne i garderoben finns kanske en gnutta hopp
gömd bland stjärnor, mörker och damm
hon kan försöka trösta denna sargade kropp
men med största sannolikhet hittar hon bara en hög med skam

I denna bur av hud
har tro och hopp lämnat återbud