Idag när jag stod framför en
container och slängde ner papper
och tidningar hör jag en glad röst
bakom mig, inga steg har hörts
att nå´n är så nära mig där...
- hej, Hej, HEJ! Jag vänder mig
om, rösten kände jag inte igen alls...
Jag ser en lång okänd man som står
där och skrattande säger till mig:
- Vi har ju setts så ofta! Du tycks ju
vara med överallt, på Rådhustorget
har vi ju mötts flera gånger och då
blir det ju så att man till slut hälsar
på varandra... Vi är ju kändisar...
Jag sa blott: - WHAT?

JAG HADE ALDRIG SETT HONOM INNAN
INTE ENS LAGT MÄRKE TILL HONOM
INTE TALAT MED HONOM VISSTE INTE
ENS OM ATT HAN FANNS... INTE ENS ATT
HAN HADE LAGT MÄRKE TILL MIG. ACK
VAD JAG BEDROG MIG JAG SOM TRODDE
ATT JAG HADE KOLL PÅ VAD SOM HÄNDE
RUNT OM MIG... ALLTID!!!!

Han svarade inte på mitt WHAT han försvann
bland containrarna nå´nstans....

När jag var klar med pappersavlämningen gick
jag vidare mot posten. Innan jag hann fram dit
kom han ikapp mig och gick snabbt och glatt förbi
mig och skrek rakt ut till mig: - HEJHEJHEJx3
NU SES VI IGEN! Jag sa hej och försvann in
på posten vart han tog vägen sen det vet jag inte...

Och nu kom jag på, jag tror inte ens jag kommer ihåg
hur han såg ut... Men hans längd var nog 2 meter...