...Så satt jag där i mörkret stilla
och väntade på dig
Som jag alltid har väntat
Jag satt där i väntans mjuka minuter
minuter som visserligen blev timmar
men jag satt där från början till slut.

I grytan bubblade det kokande..
mina konstalationer av matlagning..
du skulle smaka av det godaste
det godaste jag kunde..
Nu var allt klart.. och när jag slog mig ner
på min pinnstol.. då pep det till i klockan
i min nya klocka för den delen
Min nya fina

Det skymmer så fort nu mera..
och grytor kan svårt hållas varma
Särskilt i väntans tider var det svårt..
Jag fick för mig att dina steg stilla fyllde trapphuset
jag fick för mig det för många gånger
och grytorna och formerna, stackars
slets in och ut ur ugnens varma famn
för var gång jag hörde någon..
då tog jag fram dem, beredd för dig..
..ja och din förmodligen kurrande mage

vinet blaskade, och jag gillar förresten inte vin
efter tiotals små smuttar smakade det smutsigt
det smakade mer salt än surt
och mer surt än gott..
och kanske var det tårarnas fel
de tårarna som råkade fylla mitt vinglas..
när det börjat skymma, och du var två timmar sen..
men jag fortsatte min kapplöpning ändå
mellan vinglas, ugn och pinnstol..
för det finns alltid en naturlig förklaring..
särskilt när någon så underbar som du inte är i tid
du som alltid är i tid.

...ditt jävla svin, ja. det skrek jag
det skrek jag mot fotot på dig i min plånbok..
i plånboken bakom plastskyddet i korthållaren..
hur kunde du bara glömma? eller strunta så totalt?
strunta i vår kväll? Vår finaste..

Maten kallnade sakta på bordet..
jag lät den göra det när fyra långa timmar passerat..
där väntandet mestadels innebar onda tankar
onda tankar och ensamhet, och hat..
glömt, tröttnat är han kanske Otrogen?
otrogen sved i bröstkorgen, och det sved..
sved i ögonen också när tårarna föll
de tårar som sved som besvikelsen gör
när man tror man insett..
att den man älskar..
är otrogen.

...så väcktes jag mitt i mörkaste natten
och min telefons ljudliga ringsignal
ja den lät mer och högre än någonsin
så att man kunde tro att alla i hyreshuset vaknat..
att varje dörr sköts upp i fasa, mitt i djupaste sömn...
men nog var det bara jag som flög upp..
och svarade förbryllat och förvånat..
\"...är på sjukhuset\".. uppfattade jag endast..
och samtidigt som fasan bröt upp
bultade hjärtat samtidigt av lättnad
och där möttes rädslan och lättnaden..

..men jag tog sans till mig och hörde till slut..
att det var ju min älskades röst som talade..
som mjukt rörde mina trumhinnor ända in
ända in till hjärtats bultande, nyvakna slag..
det var ingen otrohet..
och det var inget svek..
där låg han nu..
mer ensam än jag någonsin varit under kvällen..
och bittert fick jag erfara att skuld kom krypandes..
när jag insåg att han svårt skadad ändå..
ändå ringde mig mitt i natten..
för att släcka min oro, och säga..
förlåt, vår middag är förstörd..
Men jag älskar ändå dig.