Måste man vara ett
psykfall för att man
är öppen, vänlig och
snäll och börjar prata
med en främling på
bussen eller på stan?

Räknas man som ett
UFO för att man råkar
komma från 60- och
70-talen då tidsandan
och mentaliteten var
helt annorlunda jämfört
med hur det är nu för
tiden?

I Indien så pratar alla med
alla hela tiden.
I Sverige är det tillknäppt
och tyst och folk hälsar
inte på varandra.
Måste man garanterat
vara ett drogpåverkat
psykfall bara för att man
dansar fram på trottoarerna
för man är så himla lycklig
över att finnas till och för
att solen skiner så härligt?

Får man leva fullt ut i det
här landet eller måste man
underdånigt rätta in sig i
de oskrivna lagarna och
sammanbitet sköta sig
själv och skita i andra?
När går flyget från Arlanda
så att man kan åka hem dit
där man hör hemma?